Träningen gör oss kreativa, intelligenta, modiga och mer konkurrenskraftiga

På arkitektföretaget Kanozi har träning för medarbetarna varit en strategisk fråga sedan 2010. Vd:n Johan Norén och hans kollegor hade fått upp ögonen för hur träning och fysisk rörelse kunde påverka hjärnans kapacitet, och ville testa hur det funkar i praktiken. Han ville se hur idrott och träning kunde påverka kulturen, kreativiteten, medarbetarna och företaget.

Kanozi arkitekter är ett av de företag som valt att bli företagsmedlem i Brain Athletics.

Från sina kunskaper inom idrottspsykologi och erfarenheter inom triathlon och segling tog Johan Norén med sig tänket att 1+1+1 inte blir 3, utan kan bli så mycket mer när man samarbetar och vågar utmana.

– Vi var tidiga med att diskutera jämställdhet och trygghet på företaget. Tryggheten är en förutsättning för att våga ta risker och kunna växa och utvecklas tillsammans. Om tryggheten finns vågar man satsa och prova sig fram, utan att behöva vara ängslig och rädd för att andra ska tycka att man gör fel.

– Idrotten gör det tydligt att olika individer är bra på olika saker och att det är när vi samarbetar och kompletterar varandra som vi utvecklas och presterar som allra bäst. Det handlar om att prova på något nytt, utmana sig själv och våga vara nybörjare – att våga blotta sig och visa att man inte är bäst på allt. Istället för prestation och ”duktighet” fokuserar vi på lust och vilja, säger Johan Norén.

– Träningen blir ytterligare en drivkraft som kan göra oss mer konkurrenskraftiga. Tillsammans skapar vi en kultur där det är självklart att ta ansvar, i stort som smått. Kreativiteten ökar och vi får en högre kapacitet – och en större samlad intelligens och kompetens, menar Johan Norén.

Chefen sätter normen och skapar vi-känsla

Johan själv mår bra av att släppa jobbet ibland och fokusera på annat än arkitektur. Att anta tuffa fysiska utmaningar som sätter såväl fysisk som mental uthållighet på prov är ett sätt, men det är viktigt att var och en får hitta sitt eget sätt att vara fysiskt aktiv.

– Träning handlar inte om att prestera i löpspåret – det viktigaste målet är att öka konditionen hos dem som behöver det som allra bäst, jobba förebyggande och minska stressen. Chefen ska vara en förebild och visa att det är okej att prioritera sin hälsa – inte springa längst fram i ledet utan vara en i laget, supporta och skapa vi-känsla.

– När man är generös mot personalen är de generösa tillbaka. Vi har generösa friskvårdsbidrag, flexibla arbetstider och längre luncher för att underlätta för dem som vill träna på dagtid. Varje vecka har vi lunchlöpning, och rörlighetspass med PT på kontoret, massör och naprapat erbjuds regelbundet, och i perioder har vi haft yoga med en instruktör som kommer till arbetsplatsen. En gång varje månad ordnas en afterwork, där medarbetarna får arrangera en aktivitet och visa och presentera ”sin” idrott så att andra får testa. Många tycker det är kul att spela innebandy eller tennis tillsammans.

Mod och balans

– Det är mycket roligare att leva ett liv där man gör saker för att man vill, istället för att tänka att man måste. Vi vill skapa ett öppet klimat där man gör det man är bäst på, och där man vågar prova nya vägar och ge sig ut på okänt vatten – och vågar riskera att göra fel så att man kan lära av sina misstag. Jag hoppas att våra satsningar även bidrar till att vi alla blir modigare, tänker Johan Norén.

Kanozi lägger en hel del resurser på träning och olika aktiviteter, och ser det som en investering i framtiden. Varje år följs hälsotalen upp i samband med kvartalsboksluten. Medarbetarnas hälsa ingår i rapporten till styrelsen och är en viktig del av företagets kapital. Företaget har 44 anställda i Göteborg och 22 på Malmökontoret. För några år sedan sprang halva personalstyrkan Göteborgsvarvet. Men att enbart springa lopp kan innebära att syftet motverkas, menar Johan Norén:

– Halvmaraton är lite för långt för att alla ska kunna vara med, och det är viktigt att inte alltid koppla träning till prestation. Träning ska vara roligt och det måste vara låga trösklar, avslutar Johan Norén.

Text: Kajsa Asp Jonson